På Östra Ågatan 69 ligger ett av våra äldsta hus, det byggdes redan 1863, samma år som London öppnade sin första tunnelbanestation och då Abraham Lincoln var president i USA. Drygt hundra år senare, 1985, köpte Uppsalahem lägenheterna. Med det fantastiska läget alldeles intill ån i centrala stan flyttar få därifrån och lägenheterna kommer sällan ut på bostadsmarknaden. Men för ett tag sedan blev en av lägenheterna ledig, den har nu fått lite kärlek och finns nu ute för uthyrning.

En av alla vackra kakelugnar i lägenheten på Östra ågatan och en tidstypisk gammelsvensk tapet från 1860-talet.

Cilla är förvaltare för lägenheterna som ligger på Östra Ågatan och hon har tagit hand om och renoverat lägenheten på ett tidstypiskt sätt.

Varför är det så viktigt att renovera gamla byggnader tidstypiskt?

Det enkla svaret är att det är ett resursslöseri att kasta och köpa nytt, man förbrukar jordens resurser, bara för att man inte orkar anstränga sig lite extra. Många tror dessutom att det är dyrare att tänka byggnadsvård men det som krävs är oftast bara lite extra ansträngning och tankekraft. Om man kan behålla samma material i 100 år istället för 20 år och kostnaden inte blir högre än om man köpt nytt så har man gjort en vinst både för miljön och för företaget.

Det är klart att det inte alltid kommer se nytt ut men det kanske inte gör något om det finns lite spår av tidens tand?

Hur tänkte du när du renoverade den här lägenheten?

Det här är en väldigt speciell lägenhet eftersom den är så gammal och den har en udda planlösning. Förr byggde man på det här sättet runt murstockar med många genomgångsrum men det gör man inte idag vilket gör att planlösningen känns lite annorlunda. Utöver det finns fyra fina kakelugnar, originaldörrar och golv av plank i lägenheten. Vi har sparat de originalgolv som fanns och lagt nytt massivt, hårdvaxat golv där det saknades originalgolv trots att det antagligen varit mycket lättare att riva ut hela golvet och lägga dit nytt. Sen har det varit en utmaning då allt har varit lite snett och vint. Efter att vi reglade om golvet och isolerat delar av det har det uppstått vissa nivåskillnader men det gör inget i gamla hus.

Hela lägenheten är målad och i det största rummet har vi satt upp en tidstypisk gammalsvensk tapet med mönster hämtat från just 1860-talet då huset är byggt. Köket har vi fått installera nytt för att det ska vara bekvämt idag och badrummet har vi byggt om så det blivit lite större. Badrummet var tidigare så litet att handfatet fanns i duschen.

På 1800-talet kom linoleumgolven som då ansågs som extra fina. Linoleum är ett naturmaterial, som har bra slityta. I hall och kök kan det vara svårt att ha trägolv då det kan bli en del spill och blöta skor, så jag valde därför schackrutigt linoleumgolv för att få extra hållbarhet i de rummen. Förr handmålade man gärna sina golv i olika mönster men här fick rutigt räcka, någonstans måste man dra gränsen.

Överlag har vi försökt välja hållbara material och inredning som ska passa med husets ålder. Många gånger var de material man använde förr bra för miljön och hade lång hållbarhet så som linoljefärger, massivt trä och sten.

Resultatet av byggnadsvården i den här lägenheten blev jättebra och det visar att lägger man ner lite extra energi kan man blåsa liv i den känsla som är menad för just den här bostaden men på ett sätt som fungerar med dagens levnadsstandard. Vi har trots allt andra krav på våra bostäder idag än på 1800-talet, vem vill till exempel vara utan toalett och el, och då måste man få in det på ett snyggt och fungerande sätt. Jag hoppas att de hyresgäster som kommer bo här framöver uppskattar lägenheten för all den historia som sitter i väggar och golv. Den här lägenheten kommer aldrig se ut som en nyproduktion och saker kommer vara lite sneda men det är samtidigt det som är charmen.